Idag ringde min bror och frågade om han fick komma över en stund och visst fick han det. Melker skällde som en tok när det knackade på dörren som vanligt men nu har jag kommit på ett sätt som jag tror ska få honom att sluta skälla. När det knackar på dörren så får han gå in i köket och så stänger jag grinden om honom, sen öppnar jag dörren så personen kan komma in men han eller hon får absolut inte titta eller prata med Melker under hela tiden förrens jag säger att det är okej. Det verkar fungera ganska bra faktiskt, Vi har fått möjlighet att testa det här sättet 5-6 gånger idag och han skäller någon sekund kortare varje gång så jag tror att det kan bli bra :)

Iaf så fikade jag och Simon lite och väntade på att mamma skulle komma hit också och då blev det pannkakor som älsklingen hade gjort :)

//Lisa

Jag måste bara få berätta om sista promenaden vi tog igår för den var så himla mysig ^^

Egentligen brukar vi gå ut sista gången vid ca 22 men igår så var vi uppe alldeles för länge egentligen (gick och la oss vid 2) så jag tyckte att det kändes taskigt att låta Melker få gå och lägga sig utan att ha varit ute och kissat en sista gång. Sagt och gjort, kl 1 på natten klädder vi på honom hans hurtta overall och sen selen med långlinan på den så att han skulle få springa lite "lös" efter som att sannorlikheten för att vi skulle träffa någon hund eller människa vid den här tiden är ganska minimal :) I början tyckte han att det känndes lite konstigt och jag tror nog inte riktigt att han förstod att han hade långlinan på sig för han höll sig vid min sida som han gör när han går i det vanliga kopplet men efter att Daniel lockade med sig honom på en springtur ett par meter så förstod han vad som gällde och blev överlycklig och sprang fram och tillbaka hit och tid och luktade överallt och hoppade och plogade sig fram i snön och vi passade på att träna lite inkallning med honom och 8 av 10 gånger kom han på en gång :)

När vi kom till raksträckan mot tunneln så bestämde sig Daniel för att testa hur fort Melker verkligen kunde springa och jag kan ju tala om att han blev märkbart förvånad över hur snabb våran lilla kille är ^^

Melker verkligen älskade att vara ute och springa och nosa och bara få vara hund på våran nattpromenad och jag och Daniel tyckte att det var jätte mysigt att få gå där själva tillsammans med den bästa vi vet i mörkret och bara få vara så det här kommer vi nog att försöka göra om ett par gånger till innan bebisen kommer :)
//Lisa

Jag känner bara att jag måste få skriva av mig om morgonens promenad.

Mlker blev påhoppad av en stor hund för kanske 1,5-2 månader sen och sen dess så har han blivit väldigt osäker när han ser andra hundar och även människor som han tidigare har älskat att möta, men vi har jobbat mycket på det här och det är så kul att se skillnaden på honom på den här korta tiden!

Idag när vi var ute så var det en mops som stod och vrålskällde på Melker innanför en portdörr när vi gick förbi och Melker var så duktig, först så släppte jag lite godis på marken framför honom och han släppte direkt blicken från hunden och började äta godisen, det gjorde jag kanske 2-3 gånger innan jag började locka med mig honom med hjälp av godisen och tillslut så busade vi och sprang iväg ett par meter så han inte hörde mopsen mer. Jag blir så stolt, han har aldrig mött en hund som skäller på det där viset sen vi började med den här träningen och jag trodde att han skulle ställa sig och skälla tillbaka på den men han morrade bara någon gång lite tyst och gav ifrån sig ett "mufflande" innan han la fokus på mig igen mitt lilla hjärta <3

Sen när vi hade kommit en bit så kom den där mopsen ut och började skälla på honom igen och då gjorde vi om samma sak och han var hur duktig som hellst!

Sen kom det tre människor på rad som han tyckte var lite otäcka (det är inte alla människor som är läskiga) så då stannade vi och lät dom gå förbi oss medans jag berömde honom varje gång han tittade på människorna och vi hörde till och med att någon av dom som gick förbi sa till sitt sällskap "vilken duktig liten hund" då blir man så där löjligt stolt ^^ Men det är kul att höra att folk ser att man faktiskt tränar och inte kommer fram och vill klappa honom bara för att han är liten och söt.

Sen gick vi vidare och ca 100 meter framför oss kommer det ut 3 dvärg schnauzrar med sin husse och då ger Melker ifrån sig ett skall (han blir alltid mer änslig när det är fler hundar) Men jag var snabb och släppte godis framför honom och då slutade han spänna sig och stirra på dom och blev mer fokuserad på mig och godiset igen.

Det är en lååång väg kvar tills han kommer att kunna gå förbi någon hund utan att bry sig men det känns som att det är möjligt nu iaf och det är så skönt!
//Lisa