Som några av er redan förstått så var Daniel och jag och hälsade på Melker igår.

Vägen dit kändes himla lång och jag hade ont i magen hela vägen dit.

Sen kom vi tillslut fram och Melker kommer springandes mot oss och det onda släppt på en gång <3

Han skällde enda tills vi klev ur bilen, då blev han tyst och sprang fram och viftade på svansen.
Melker fick två paket som han fick öppna på gräsmattan och Tobbe och Irene fick minirosor i en krukar som lyckligtvis passade perkeft i deras kök :)

Vi blev bjudna på fika och sedan pratade vi länge länge om Melker. Dom frågade om tips och råd och jag myste med Melker och visade hur man använde sig av klicker :)

Deras ena dotter satt och sög åt sig allt som jag berättade och tipsade om så jag tror att Melker nog kommer få träna lite mer nu när hon vet hur man ska göra :) Hon visade iaf stolt upp några trix hon lärt honom.

Allt som allt var det en härlig dag med mycket skratt och Melkermys <3

Tjejerna hade en massa kaniner som Melker älskar att pussa i öronen :P      

Deras fina får med sina lamm :)  

Dom hade en helt fantastisk utsikt från sin tomt!                

Igår var Tobbe och Irene här, Melkers nya ägare och skrev på hans papper och fikade.

Det kändes så klart väldigt tugnt men det var kul att höra att dom hade att berätta om honom och dom verkar tycka om honom lika mycket som jag gör så det känns under omständigheterna väldigt bra.
Jag hade nog inte kunnat hitta några bättre människor till honom. Tobbe är hemma hela dagarna med honom, han sover i sängen och på soffan tillsammans med Tobbe efter frukosten och vilar upp sig tills deras tjejer kommer hem från skolan. Då är det bus som gäller. Hoppa över kaninhinder och lära sig en massa trix och busa med sina nya hundkompisar! Han försöker också valla deras får och kaniner men hönsen bryr han sig inte om <3
Det bästa av allt är att vi får komma och hälsa på när vi vill! Så till våren när dom har en massa lammungar lär vi åka dit och titta hur han har det <3

Över till annat, Dexter var på riktigt bushumör i går kväll och ville inte alls lägga sig. I lite över 3 timmar så sprang han upp så fort mannattade honom och skulle busa med mig och sin pappa. Han petade Daniel på munnen och skrattade som att Daniel försökte bita honom fast det var han själv som petade honom på tänderna :P

Han fick vara öppe en stunde med oss och sedan försökte vi lägga honom igen. Han fick välling, vi läste böcker, vi sjöng för honom och testade typ allting annat vi kunde komma på en ingenting fungerade. Han var på sånt himla bushumör och sprang omkring och skrattade hysteriskt för sig själv :P

Till slut så skulle också Daniel och jag gå och lägga oss så han fick ligga i mellan oss. Det funkade inte heller. Han skallade Daniel och petade mig i ögat, borrade in tårna mellan revbenen och körde runt som en riktig hellikopter så efter en timme tröttnade jag och bestämde mig för att nu ska han för sjutton somna!
Jag gick in och nattade honom och stängde sedan dörren. 3 sekunder senade öppnade Dexter dörren och tänkte springa ut men då fångade jag upp honom, stoppade honom i säng och sade god natt igen. Den här proceduren fick vi göra säkert en 10-15 minuter innan han gav upp och somnade ^^
Då öppnade jag upp dörren på glänt och gick och lade mig... äntligen.

Idag var Dexter och jag själva när vi vaknade, Daniel var iväg och fiskade.
Vi tog oss en sovmorgon och jag kände mig riktigt utvilad när jag vaknade.

Förmiddagen bestod mest av att mysa lite och leka lite tillsammans.

Sedan kom Simon när Dexter låg och sov middag och så spelade vi och sjöng lite tillsammans, det var riktigt kul.

Efter det vaknade Dexter, blev jätte glad att se Simon och så vinkade vi hej då till honom i fönstret.

Efter det gick det bara utför och det har varit en riktigt pissig dag fram till nu och det är fortfarande.
Funderar på om jag ska gå och lägga mig igen men det känns inte särskilt lockande.

En positiv sak med den här Dagen var att jag fick några bilder som Nirvana tog på Dexter och Melker när hon var här för ett tag och jag älskar dom! Så här kommer dom.

Idag lämnade jag Dexter på dagis, gick hem, slogs av tystnaden och satte mig vid Datorn.

Det var ingen som ville sitta i mitt knä, det var ingen som gnällde och talade om att han ville ut.

Duschade och gjorde mig i ordning.

Det var ingen som låg och sov på mina kläder inne på badrumsgolvet medans jag duschade, det var ingen som slickade bort vattendropparna från mina ben när jag klev ur duschen.

Klädde på mig kläder och ytterkläderna och det var ingen som viftade på svansen och hoppades på att han skulle få vara med.

Stängde dörren och låste. Ingen skällde när jag gick.

Tog bussen ner till stan och gick på mitt möte på arbetsförmedlingen. Daniel mötte mig där och vi gick sedan och tittade på tv-spel, akvariet i 21:an och så hittade jag en mössa och halsduk som jag vill ha. Vi fikade på Åhléns cafe och hade det riktigt mysigt innanvi åkte och hämtade Dexter på dagis. Han blev jätte glad när det var både mamma och pappa som kom.

När Dexter var med tog vi bilen till tuna park och gick runt där en stund. Jag provade en himla massa kläder och fick med mig ett par leggings och en tröja.

Daniel hittade en jätte snygg skjorta.

Jag vet inte hur många gånger jag tänkte "shit vi måste hem till Melker han har varit ensam jätte länge nu!" Innan jag kom på att han inte är hos oss längre :(

Vi åker hem, äter mat, lägger Dexter, Daniel åker och tränar, kommer hem och det är tyst. Helt tyst...

Både Daniel och jag bröt ihop.

Tänk att en sån himla liten hund kan vara en sån himla stor del av ens liv!
Saknar dig Melker <3 Min älskade lilla skrutt :(

Det här har nog varit den värsta dagen i mitt liv!
Igår bröt jag ihop totalt för första gången sedan vi bestämde oss att Melker skulle få flytta. Jag har bara tryckt undan alla känslor som ville komma upp för jag orkade inte ta itu med det men nu gick det inte att stoppa.
Det kändes bara helt ofattbart att Melker skulle åka dagen där på och verkligheten kom och slog mig i ansiktet.
Han fick sova i våran säng i natt och Daniel och jag turades om att krama och pussa på honom innan han till slut rullade ihop sig under täcket vid min mage som så många gånger förr fast för sista gången :(
Jag låg vaken i flera timmar och pendlade mellan att känna mig helt tomm till att vara helt förstört.

Jag hade ont i huvudet, ont i magen och mådde så fruktansvårt illa för att jag skulle förlora Melker. Min älskade lilla skrutt <3

Idag har dagen varit väldigt upp och ned. Jag har slagits av hur mycket jag älskar Melker och hur mycket han betyder för mig, jag har skrattat och jag har gråtit. Jag försökte njuta så mycket som möjligt över att ha Melker hos mig men det var svårt eftersom att jag hela tiden tänkte "nu är det 6 timmar kvar, nu är det 4 timmar kvar" osv.

Jag hade planerat att vi skulle ta en lång promenad i skogen tillsammans och jag skulle ta med mig kameran och föreviga honom men det duggade/regnade fram och tillbaka så det slutade med att vi bara gick ut på innergården och tog lite bilder bland löven och i lekparken.
Sedan har jag gått runt och packat i ordning alla hans saker. Korgen, matskålarna, leksaker, ben... allt. Finns ingenting kvar här hemma nästan som är Melkers förutom några saker som jag valde att spara.

Sen har Melker fått duscha också vilket inte var så populärt men fin blev han. Och han sprang runt som en galning och sladdade efter badet innan han stannade hos mig för att bli fönad varm och torr.

Efter det mötte vi Daniel vid ica. Medans vi stod där och väntade på honom så mötte vi Sandra och Daniels mamma som passade Dexter åt oss. Det var väldigt bra att dom kunde ta honom så han slapp se sin mamma och pappa ledsna.

När vi kom hem så var det en jobbig väntan i 10 minuter ungefär innan vi såg bilen.

Daniel gick ut och mötte honom Med Melker och alla hans saker för jag klarade inte av det.

Fy fan vad jobbigt det var att stå där i fönstret och se sin hund följa med någon annan hem...

En positiv sak var i alla fall att han blev himla glad när han fick syn på sin nya husse och hade inga problem alls att följa med honom :(

Det som hände efter det vill jag bara glömma. Jag kunde aldrig i mitt liv tänka mig att det skulle göra så himla ont även fysiskt som det gjorde och fortfarande gör. det känns bokstavligen som att en bit av mig saknas. Någon har slitit bort det från mig och det går inte att laga.

Jag "hör" honom hela tiden. Når jag går från ett rum till ett annat så "hör" jag hans tassande efter mig.

När Daniel kom hem så "hörde" jag honom otåligt gnälla och sedan rivstarta och springa till mig... men det var bara tyst.

Jag älskar dig Melker <3

Igår fastnade Dexter för förtsa gången i träningsmaskinen som han älskar att klättra runt på.
Han lyckades få in benet mellan "tramp-pedalen" och själva maskinen med knät på undersidan så han kom varken fram/bak, upp eller ner hur man än försökte göra. Han blev lite rädd och grät men lugnade sig snabbt när jag satt bredvid honom och så började han pilla på mitt hår och skratta som vanligt trotts att han satt fast. Han blev bara ledsen så fort som man försökte röra på benet, vilket antagligen gjorde ont.

Jag ringde och kollade var Daniel var och bad honom att skynda sig hem för Dexter hade fastnat.

Direkt när jag lägger på så kommer jag på "olja!" Så sprang och hämtade det, hällde ut säkert halva flaskan runt om hans ben och sedan led det ut så fint så :) Direkt efter försökte jag ringa Daniel men han svarade inte. Precis när jag lade på så öppnade han precis dörren med andan i halsen. Han hade sprungit hela vägen från slagsta skola <3

Men Dexter var glad som vanligt och fick hoppa in i duschen för att tvätta bort all olja :)

Jag tror att det är viktigt i sådan stunder att inte själv gripas av panik för då blir barnet räddare än nödvändigt.

För att avsluta med något gulligare. Jag "tappade" bort Melker här hemma och började leta efter honom. Han var inte i vårat rum, köket eller inne på toan som han brukar vara när han är "borta". Till slut smyger jag försiktigt in i Dexters rum men inte heller där är han. Av någon anledning så får jag för mig att lyfta på Dexters täcke och där ligger han! <3 Han har alltså smygit in i Dexters rum och lagt sig i hans säng under täcket medan jag gav Dexter hostmedicin i köket och när jag sedan lägger Dexter sså ligger redan Melker och sover sött :)

Gud så nervöst det var ända fram till klockan 17:20 när dom kom. Jag höll på att bryta ihop totalt flera gånger innan dom var här och klockan lyckades både gå blixtsnabbt och hur sakta som helst :S

Men tillslut var dom här iaf och Melker charmade som aldrig förr. Vi kom inte längre än till hallen och dom satt och myste och berömde Melker. Men efter en kvart elelr så så flyttade vi oss iaf ut till köket där dom berättade om sina barn, vad dom jobbade med, hur deras hus såg ut och dom visade bilder (dom bor i mitt drömhus typ!)

Och allting kändes bara så himla rätt tyckte både Daniel, jag och Melker :)

Jag trodde att jag skulle vara helt förstörd efter att dom hade gått men jag var faktiskt riktigt glad och nöjd.

Det känndes bara så himla bra och ja jag vet inte jag kan inte förklara det med dom hade definitivt "det" som vi söker.

Vi får se om jag ger någon till chansen att träffa honom eller om vi "nöjer" oss så här.

Ska iaf höra med dom om dom skulle tycka att det känns okej med en prövotid och om vi får komma och titta hur dom har det.

Usch idag är inte alls en bra dag...
Började med ett samtal på vårdcentralen (so iofs var bra men jobbigt) sedan mötte jag upp Daniel och så gick vi till försäkringskassan och fixade fram ett papper, gick till arbetsförmedlingen och tog en nummerlapp.

Eftersom att det var så lång kö så gick vi och tog oss en snabbfika eftersom att det är kanelbullens dag idag. Sedan går vi tillbaka, får vänta lite till och sedan är det våran tur.

Jag försöker förklara vad det är jag vill. Dom missförstår, kallar in en till för hjälp. Hon missförstår också, jag tappar energin tackar för mig och går där ifrån. Det är verkligen ingen bra hjälp man får av dom och fast jag sa att jag har en person som jobbar där som vill att vi ringer om det blir problem (som det blev) så kommer han och hjälper till så var det ingen som gjorde någon ansatts till att ringa honom... Blir bara så besviken på "hjälpen" man får ibland.

Nu har vi handlat lite fika och ska städa innan vi hämtar Dexter och Melker för idag kommer det en familj som ska titta på Melker och se vad dom tycker. Jag har väldigt blandade känslor över det hela så vi får se hur det blir. Dom kommer hur som helst inte att få ta med sig honom idag utan jag fick kunna fundera och tänka i lugn och ro om det är det bästa för hemmet för Min lilla älskling.